Till minne av mamma

Denna sida är till minne av min mamma, Ingalill Jansson, som stilla somnade in

den 13 september 2009 efter ca ett års sjukdom.

 

Du somnade i stilla ro

Sov så gott lilla mamma

Ditt liv på jorden blev så kort

Jag saknar dig mamma

Hoppas du har det bra nu

Jag tänker på dig mamma

Jag sa det inte när du levde men

Jag älskar dig mamma

mamma med Alexia och Tindra

 

Mamma!

Det är så svårt att skriva. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Vi träffades inte så ofta. Ni bodde långt bort, vi bodde långt bort och nu är du ännu längre bort.

Du var som du var och jag var som jag var, eller är som jag är. Vi förstod inte alltid varandra. Du tvivlade många gånger på mig och jag tvivlade på dig. Jag ville att du skulle vara stolt över mig. Jag ville att du skulle se hur bra det gått för mig i livet med man och barn, jobb och vänner. Var du stolt mamma?

Alla frågor som jag inte ställde. Jag vågade inte för jag var inte säker på vilka svar jag skulle få. Nu är det försent. Jag kommer aldrig att få svar.

Du var sprallig och ungdomlig. Det var så du ville vara. Du var envis och gav dig inte, på gott och på ont. :-) Jag är väl likadan ibland. Du älskade djur och skulle säkert fyllt hela huset med katter och hundar och en och annan fågel om du fick. Pappa fick rycka in och stoppa dig. Dina hundar betydde allt för dig. Du sa ofta att djur var bättre än människor. På sätt och vis är det nog så.

Jag delade inte ofta din smak då det gällde inredning men du hade det som du ville och brydde dig inte om vad andra tyckte. Ändå var det uppenbart att det var viktigt för dig vad andra tyckte. Motsägelsefullt? Ja, men så var det. Jag är oftast ärlig men jag skulle aldrig säga till dig att gardinen du satt upp, och var så glad för, var ful, även om jag tyckte att den var det.

Jag önskar att du visste lite mer om mig mamma. Nu är det försent...

//Sabina

 

 

mamma med barnbarnsbarnet Lukas                                                     mamma på verandan, glad i hågen...

 

mamma med Nadine och Nea